Ur Den vita vinthunden (Söderströms, 2001)


Den första dagen när jag går runt viken
är det is över nästan hela vattenytan.

Här och där små öppningar, mörka
hål i det söndervittrande grågula täcket.

Gräsänder måsar knipor rusar omkring, yra
av solen och värmen och av alla mänskor

som är ute och matar dem. Snön nästan smulten,
här och där krympande, sotiga högar, skräpigt,

tujorna bruna, brutna, plastpåsar slängda
här och där, villorna förfallna.

Jag har gått här och burit
i det oändliga har jag

burits, som vattnet
bär mig, som det håller

min kropp, som min kropp
håller vattnet, håller

mig, där jag går runt
den oändliga viken, lycklig

som en gammal skumögd hund som

ännu en vår

för första gången

varit och simmat