Blåsten levde om med min lilla Fiat och slungade upp snö på framrutan. December månad hade varit ovanligt vintrig. Klockan var bara tre men det var redan nästan mörkt. Trots att jag ofta körde till Noux föreföll Nouxvägen plötsligt främmande. Jag gick igenom färdbeskrivningen som jag hade fått: ta av till höger vid första avtagsvägen ganska snart efter kurvan vid Noux Långträsk och ta därefter av till vänster två gånger. Den sista vägstumpen skulle vara smal och antagligen igensnöad. Som tur var hade jag en snöspade i backluckan.
    Den lilla vägen som ledde upp till Rosberga gård var plogad, så det var bara att köra på. Uppe på backen syntes ljusen från gården. Någon hade till och med sandat backen som ledde upp till den rosa stenporten. Rosberga var säkert vackert på sommaren, men nu var rosenbuskarna som klängde längs muren kala och taggiga.
    Porten var stängd och texten på skylten var inte direkt inbjudande. När Rosberga kurscentrum invigdes för ett par år sedan hade skylten väckt stor uppståndelse. TILLTRÄDE FÖR MÄN FÖRBJUDET stod det skrivet på den med stora svarta bokstäver. Björnstatyn som tronade på murkrönet – nästan lika stor som en katt – var mer välkomnande.
    Elina Rosberg, ägarinna till Rosberga gård, släppte inte in någon man i huset. De terapigrupper och kurser i självförsvar som hon ledde var avsedda för kvinnor, och det påstods att hon hade anlitat uteslutande kvinnliga rörläggare och målare när fastigheten skulle renoveras. Och när hon ville att en polis skulle föreläsa på en aktuell kurs i psykiskt självförsvar blev det ett kvinna.
    Min arbetsplats, Esbopolisen, hade i ett par års tid satsat intensivt på information till allmänheten. Man delade ut fotografier på personalen vid polisstationen i Kilo till skolbarnen, och poliserna deltog gärna olika evenemang där de fick berätta om sitt arbete och informera invånarna. Så när Elina Rosberg önskade att en kvinnlig polis skulle komma och föreläsa om kvinnovåld och om relationerna mellan kvinnor och polisen reagerade man enbart positivt på min arbetsplats. 
    ”Ett perfekt jobb för Kallio”, skrattade Pertti Ström i avdelningens kafferum. ”Om man vill skapa förtroende för polisen bland de där feministerna så är det bäst att skicka dit en trosfrände.”
    ”Synd att inga män släpps in. Jag kunde ha tagit med dig som ett praktexempel på ett allvarligt fall av mansgris till polis”, kontrade jag.

Snöjungfrun (2002)
Översättning av Ann-Christine Relander