I spansk trädgård

              dånar skuggor       där

häver pannans rynkor       hatt

            och lever             hjärtanas

        tristess när det sensibla

           väger           lätt

    vid trädet       på

läder              lena handens

       bris          dröjande drömmar

Johannes´  leendet ler aldrig

        där bröstet          sänker en dal

   så långt     ner

Kappan är gammal, barnet

            gnuggar           ögon bort

   från sanden              dansar mera skyggt

               i vrede

          sol och där den              var

                       ön omkring hav?

 Måltid, kvark och sula (2007)