I spansk trädgård
dånar skuggor där
häver pannans rynkor hatt
och lever hjärtanas
tristess när det sensibla
väger lätt
vid trädet på
läder lena handens
bris dröjande drömmar
Johannes´ leendet ler aldrig
där bröstet sänker en dal
så långt ner
Kappan är gammal, barnet
gnuggar ögon bort
från sanden dansar mera skyggt
i vrede
sol och där den var
ön omkring hav?
Måltid, kvark och sula (2007)