Minnet av myrten tränger sig på. Häftigt. Oeftergivligt. Ända hit. Jag kan nästan känna doften i näsan.
Via den öppnas jag plötsligt också mot minnena av hela trädgården ? olivträden, fikonträden, terebinterna. Alldeles vidöppen är jag, och vidöppen mot mer och mer: minnena av gryningar som sipprar fram ur det tätaste mörker och tänder fågelsången i träden. Marta som skramlar med sina krukor. Marias porlande skratt nere vid brunnen. Mina steg; sandalernas sulor som får sanden att krasa. - - -
Och jag vet det plötsligt med våldsam kraft: blodet pulserar inte längre i mina ådror.
Det är första gången jag vet det med smärta

Minnet av myrten, 2002