När jag kom hem från Kina, så låg ett brev från Karlstad och väntade på mig. "Vi är verkligt glada över att du vill komma och medverka vid vår stora fest", skrev stadsbibliotekarien. "Kungen och drottningen är just då på besök i Värmland, och vi har vissa förhoppningar om att också de skall komma på festen. Det blir väl en fin konstellation? " -Jovisst, tänkte jag.
     Ja, så reste jag till Karlstad sista lördagen i oktober. Och fick ett väldigt flott mottagande. Jag kuskades runt till alla sevärdheter och fick äran att avlägga visit hos själva landshövdingen. Någon tid att samla mig för kvällens framträdande fick jag inte, men det bekymrade mig inte heller, för jag har läst dikter och berättat om mitt författarskap så många gånger, så det kan jag. Det snappade jag upp, att festen främst gällde Kalevala; det var ju jubileumsår, Kalevala fyllde 150 det året. Så jag försökte tänka efter om jag hade nån dikt med Kalevalaanknytning, och kom också på ett par stycken.
     Kungaparet skulle verkligen komma, hörde jag. Alla andra måste därför sitta på sina platser i god tid. Jag hann nätt och jämt byta till mörk kostym på hotellet och i ilfart ta mig till Stora teatern, innan fanfarerna ljöd och Kungen och Silvia tågade in med sin svit till musik av garnisonsorkestern, som spelade Marcia Carolus Rex, ett stycke som jag älskar. Tatata ta ta taa. Publiken fortsatte direkt med Kungssången, "Ur svenska hjärtans djup..." och Kungen svarade med mjuk barytonstämma: "Och Kungen han säger inte nej därtill". Det var så högtidligt att det gick frossbrytningar nerför ryggraden, ända ner i svanskotorna.
     Så följde hälsningstal. Landshövdingen riktade sig som naturligt var främst till Deras Majestäter, men efter dem hälsade han professor Lars Hulén från Helsingfors, en av vårt broderlands främsta Kalevalaexperter som nu har kommit den långa vägen för att i en festföreläsning berätta för oss om detta förnämliga diktverk, som vi i dag under högtidliga former celebrerar.
     Jag var som fallen från skyarna och förvandlad till en våt fläck. Jag Kalevalaexpert? Som inte hade läst boken sedan jag var skolpojke och läste Olav Homéns förkortade svenska översättning. En föreläsning! Här och nu! Jag fick fram det tryckta programbladet, som jag i hastigheten hade satt mig på när jag kom, och mycket riktigt! "Kalevala i våra hjärtan. Festföreläsning av professor Lars Huldén, Helsingfors Universitet", stod det. Stadsbibliotekarien lutade sig mot mig och viskade: Du förstår, när du var i Kina måste vi själva hitta på en rubrik. Hoppas du gillar den. - Visst, den är utmärkt, fick jag viskat tillbaka. Passar precis till vad jag tänker säga. På baksidan av programbladet var jag närmare presenterad: professor, författare, kommendör av en orden, född 1926 osv. Aldrig har jag mer intensivt önskat att jag aldrig hade blivit född.



Jag så drottning Silvia gråta